Är en dag jag aldrig kommer att glömma. Det var dagen då jag träffade mormor för sista gången. Nu är hon så dålig så mamma vill inte att jag ska hälsa på henne på sjukhuset, utan minnas henne som hon var sista gången jag träffade henne hemma hios mina föräldrar. Känns oerhört tungt men samtidigt är jag glad att mamma "förbjuder" mig att hälsa på henne. Det är bättre att minnas en person som den var, än att minnas en hemsk bild av någon man älskar.

Mormor Blir sämre å sämre. Nu har on legat på sjukhus sen förra torsdagen. Hon bara kräks hela tiden. Har slutat äta å vägrar dropp. Känns som om hon har gett upp livet nu. Om jag får tro något så tror jag inte att hon kommer att komma hem från sjukhuset mer. Men det är klart det kan ju bara vara en känsla jag har.