Tycker att helgerna går alldeles för fort. Man planerar så mycket man ska hinna med men sen när helgen är över så har man knappt hunnit hälften av det planerade.

Mamma gjorde iaf en första förberedande operation igår. Hon ringde idag så jag har pratat med henne. Kändes skönt med tanke på att jag inte kan åka och hälsa på¨henne i Uppsala. Hon berättade att den stora operationen ska göras på torsdag. Nu är hon ett steg närmare till att bli frisk. Ja läkarna säger att hon kommer att bli det. Visst dom kanske kan operera bort allt som ska bort, Sen blir det väl antagligen cellgiftsbehandlig och strålning. Men sen då? Kommer hon bli friskförklarad om 5 år eller vad det nu är? Eller kommer skiten tillbaka? Ja det är väl inget läkarna kan svara på i nuläget antar jag. Har så svårt att släppa tanken på att mamma faktiskt är sjuk. Det syns ju inte, förutom nu då efter operationen. Hon säger oxå att hon inte känner sig sjuk förutom att hon har ont nu efter operationen igår. Många säger att tänk inte si tänk inte så. Jag vet att jag inte ska göra det - tack mina underbara vänner för att ni försöker få mig på bättre tankar. Jag vet att ni vill mitt bästa och det ska ni ha stort tack för. Jag tror inte ni förstår vad ni verkligen betyder för mig.