Varför ska livet va så orättvist. Visst det går att bota sjukdomar, jag vet. Men vem vet hur långt det redan har gått? Ingen just nu!
 Jag vet att man inte ska måla F*n på väggen i förväg men just nu kan jag inte låta bli, det är ju ändå min mamma som fått beskedet.

Just nu vet jag inte vad jag känner. Känner jag något överhuvudtaget, mer än tomhet? Nej det gör jag inte. Men det sägs att den känslan är normal efter ett sådant här besked.

Just nu orkar jag inte skriva så mycket mer.....

Återkommer väl nån gång.....

Kram på er därute