Jag har hört det förut och jag kommer säkert få höra det igen. Men, kommer du göra slag i saken eller är det bara ett hot för att man ska tycka synd om dig? Jag tycker då inte synd om dig. har försökt komma med råd och stötta men det slår du bara ifrån dig å säger att "nä det är inget för mig". Okej, inget för dig, men har du ens försökt få hjälp? Nä det tror jag inte. Tycker mest synd om dem runt omkring dig faktiskt. Dom som faktiskt ser hur du mår och drar nytta av det. Jag tycker inte ett dugg synd om dig, det är mest synd om dem runt omkring dig känns det som. Du måste en gång för alla rannsaka dig själv och inse/förstå att du/ni faktiskt behöver hjälp för att orka ta tag i situationen om det överhuvudtaget ska funka i fortsättningen. Du säger att du inte har några vänner och det kan jag faktiskt innerst inne förstå för det finns nog inte speciellt många som litar på dig. Du säger att "Jag finns här om du behöver". Jo tjena - det tror jag inte ett ögonblick på om jag ska vara ärlig. Jag vet nämligen att du spridit saker någon sagt i förtroende till dig. Men dagen efter så vet typ minst 150 personer om det. Det kallar inte jag för att "finnas där" om någonting verkligen händer och man skulle behöva stöd från människor runt omkring sig. Jag vet var jag har mina "få" nära vänner. Dom är jag väldigt tacksam över att ha runt mig, även om vi inte pratar dagligen så vet jag att dom lyssnar på mig när jag verkligen behöver någon att prata med. En sak till ska du veta - jag kommer aldrig säger aldrig någonsin varken lita på dig eller stötta dig i fortsättningen, det finns ingen anledning att jag ska slösa min energi på dig eftersom du ändå inte tar emot de råd man ger dig. Tro mig jag vet hur du har det för jag har själv varit där så jag vet vad jag pratar om. Någon som verkligen finns där när man beöver "en axel att gråta mot eller någon att skratta med" är någon man kan ringa och väcka mitt i natten eller den som lämnar en tillställning för att en vän behöver dig. Det är äkta vänner det och dom växer inte på träd kan jag lova. Med den inställnignen du har till människor runt omkring dig så förstår jag att du inte har några vänner som lyssnar på dig eller som berättar "den där hemlisen" som ingen annan får veta. Berättar man dessutom något för dig så säger du att du förstår hur man känner men jag tror innerst inne att du faktiskt inte gör det utan det är något du bara säger för att man ska vilja ha dig som vän. Tänk efter om det är så här du vill leva resten av ditt liv eller om du faktiskt kan göra något åt din egen situiation för att både du och de runt omkrung dig ska må bättre och folk ska våga lita på dig igen och du får de vänner som du i dagsläget faktiskt saknar.