känner mig så totalt maktlös. I fredags började mamma en ny cellgiftsbehandling. Hon visste att den är tuffare än den förra och idag fick hon erfara hur tuff den är. Hon blev så kraftlös så benen inte bar och illamående. Hon blev så dålig så hon vågade inte vara ensam hemma utan hon ringde pappa så han fick komma hem. När han kom hem ringde han onkologen och frågade vad det var som hände  med mamma. Dom svarade då att det var biverkningar hon fått. Dessa biverkningar uppträder först efter 3-4 dagar. Kan ju säga att jag som anhörig känner mig så liten mitt i allt detta. Jag googlar och letar, hittar och läser och får ångest för att jag inte kan hjälpa mamma att bli frisk. Överallt står det om operarioner hit, operationer dit för att ta bort bl a gallblåsan. Men va fan varför sa läkarna att mamma skulle opereras och bli frisk när dom sen på operationsdagen bara öppnar och konstaterar att det inte går att operera och syr igen. Vid de 2 senaste röntgentillfällena konstaterar dom dessutom att skiten har börjat växa, därav bytet av cytostatikan. En sak som irriterar mig är att dom inte redan vid förra röntgentillfället när cancern växt 1mm avbröt den dåvarande behandlingen för att börja med den här nya. Nä då ska dom låta det gå några veckor till för att röntga igen och cancern växer till sig ännu mer innan dom i fredags sätter in den nya cytostatikan.

God natt kära läsare nu ska jag ta min ångestfyllda själ och gå å lägga mig för att försöka sova