Davidoff -

Undrar hur dom tänker?

Om dom tänker alls när dom beslutar att vänta med mammas nästa behandling tills hon återfått krafterna efter förra behandlingen. Den här nya behandlingen är betydligt tuffare än den förra så hon har tappat alla krafter hon hade redan efter första behandlingen. Att återhämta krafterna kan ta 1 vecka, 1 månad eller ännu längre. läkarna säger att det enda vi kan göra är att ge det tid.

Tid ja - det är det enda det finns ont om i det här läget känner jag. Jag menar, ju längre man väntar med medicin ju längre tid har ju sjukdomen på sig att växa och sprida sig. Precis som med alla andra sjukdomar som kräver medicinering - ju längre man väntar desto djupare sätter sig sjukdomen.

Julaftonen var vi iaf alla samlade hemma hos mamma och pappa åt gott och hade det mysigt. Men det var jobbigt. Jobbigt att se att mamma blivit så svag, hon klarade inte av att resa sig själv och hon går med rullator.

2010-12-27 @ 19:30:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Minnessida

Har skapat en minnessida för min älskade mormor. Ett sätt för mig att minnas och skriva av mig. Naturligtvis får ni som läser min blogg gå in på minnessidan om ni vill, det hoppas jag att ni förstår.

Kom ihåg att ta hand om nära och kära man vet aldrig när det är försent

2010-12-19 @ 10:22:25 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

oron har lagt sig

Nu har oron lagt sig något. Det visade sig att mamma hade dåliga värden bl a lågt blodtryck. Det är antagligen därför hon mått så dåligt. Däremot har cytostatikan gjort det den ska, tumören har krympt

2010-12-18 @ 21:43:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

oro

oron och ångesten gnager. Mamma fick åka in till onkologen i morse då hon kände sig dålig. Hon har varit dålig (biverkningar av cytostatikan) mer eller mindre sen i måndags men man hade ju hoppats på att det skulle vända. Men men, prover å röntgen idag då så får vi se vad det visar. Pappsen är hos henne iaf

2010-12-18 @ 15:43:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

maktlös och deppig

känner mig så totalt maktlös. I fredags började mamma en ny cellgiftsbehandling. Hon visste att den är tuffare än den förra och idag fick hon erfara hur tuff den är. Hon blev så kraftlös så benen inte bar och illamående. Hon blev så dålig så hon vågade inte vara ensam hemma utan hon ringde pappa så han fick komma hem. När han kom hem ringde han onkologen och frågade vad det var som hände med mamma. Dom svarade då att det var biverkningar hon fått. Dessa biverkningar uppträder först efter 3-4 dagar. Kan ju säga att jag som anhörig känner mig så liten mitt i allt detta. Jag googlar och letar, hittar och läser och får ångest för att jag inte kan hjälpa mamma att bli frisk. Överallt står det om operarioner hit, operationer dit för att ta bort bl a gallblåsan. Men va fan varför sa läkarna att mamma skulle opereras och bli frisk när dom sen på operationsdagen bara öppnar och konstaterar att det inte går att operera och syr igen. Vid de 2 senaste röntgentillfällena konstaterar dom dessutom att skiten har börjat växa, därav bytet av cytostatikan. En sak som irriterar mig är att dom inte redan vid förra röntgentillfället när cancern växt 1mm avbröt den dåvarande behandlingen för att börja med den här nya. Nä då ska dom låta det gå några veckor till för att röntga igen och cancern växer till sig ännu mer innan dom i fredags sätter in den nya cytostatikan.

God natt kära läsare nu ska jag ta min ångestfyllda själ och gå å lägga mig för att försöka sova

2010-12-13 @ 22:13:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

snart är det jul och saknaden är stor

Julen är faktiskt inget jag ser fram emot i år, jag som annars älskat julen. Känns konstigt att säga det men det är fakta. Inga julklappar köpta. Julmat kommer att ätas som vanligt hemma hos mamma och pappa. Men i år saknas det någon vid bordet på julafton. Mormor skulle ha varit där oxå. Jo visst hon är med oss i tankarna vilket hon alltid kommer att vara. Men hon kommer aldrig vara där vart 3e år som förut. Det känns tungt och svårt i år. eftersom hon i år skulle varit med hos mamma och pappa. Ingen fredagsfika med mormor hemma hos mamma och pappa längre. Ingen mer "modellera", en speciell sockerkaka som mormor bakade som jag tyckte så mycket om.

Mormor du är enormt saknad

2010-12-11 @ 16:48:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

får inte, får inte, får inte

Jag får inte "måla fan på väggen" igen. Inte förens jag vet vad som sagts på torsdag. Men det är fan inte lätt att låta bli med tanke på de senaste veckornas besked och när jag vet hur du mår. Vill bara att du ska bli frisk

2010-12-06 @ 21:31:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur mycket ska man orka?

Hur mycket ska man orka egentligen? Visserligen var de två sista beskeden väntade, men fem dödsbesked på 1 år, varav fyra dog i cancer. De två sista beskeden har ja fått inom loppet av 3 veckor. Som jag skrivit i tidigare inlägg somnade min mormor in den 17 november. Det senaste beskedet att en arbetskamrat somnat in fick jag i morse. Hon somnade in igår. Som jag oxå skrivit tidigare är mitt bloggande väldigt sporadiskt och jag ser det som en sorts terapi för att kunna hantera just t ex sådana här situationer.

R.I.P
Ni är saknade

2010-12-06 @ 11:41:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

första advent....

Förra helgen var jag och bästa vännen på The Studio i Västerås och fotade oss. Har nog aldrig hafrt så kul i hela mitt liv som jag hade då. Jag som aldrig har tyckt om att vara med på bild förut. Här kommer några av bilderna.

2010-12-05 @ 16:55:08 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sjuk.....

l fredags morse vaknade jag med världens hosta och kunde bara konstatera att jag blivit genomförkyld och det var bara att stanna hemma från jobbet.

Bloggar kanske inte så ofta som andra. Men mitt bloggande är som en terapi för mig. Det hjälper mig att hantera olika situationer i mitt liv. Men är det nån av er som läser som har önskemål om vad jag ska skriva om så hör gärna av er.

2010-12-05 @ 16:34:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jävla cancerhelvete.....

Den 17 november 2010 somnade min goa mormor in kl 07.35 på morgonen. Efter 5 månaders kamp mot cancern förlorade hon till slut och fick stilla somna in. Tyvärr utan sina nära omkring sig. Men det som känns skönt mitt i all sorg är att hon fick sin sista vilja genom och somnade in i sömnen. Nu vet vi dessutom att hon inte behöver lida mer och att morfar har tagit emot henne med öppna armar.

saknaden är stor

För övrigt känner jag mig som värsta hönsmamman som ringer och kollar läget med mamma i tid och otid. Men jag vet inte, det kanske är normalt med tanke på att hon oxå har cancer. Jag menar även om mamma får behandlingar så kan ju sjukdomen ta över när som helst utan att man kan göra något. Jag vet att man inte ska tänka så men det är fan inte lätt att låta bli när vi bara i år fått 4 dödsbesked varav 3 av dom på jobbet och 2 av dem på jobbet förlorade kampen mot cancer. Väntar dessutom på ytterligare ett dödsbesked vilken dag som helst, ytterligare en arbetskamrat som är på väg att förlora kampen mot cancern efter en kort tids sjukdom.

2010-12-04 @ 19:10:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()