ljuspartyt i sista minuten igen. Känns som om det börjar bli mer en regel än ett undantag att jag gör det nu för tiden. Blir så trött när dom man bjudit inte hör av sig öht eller i sista minuten och talar om att dom inte kan komma. Känns som om man inte kan lita på någon alls nu för tiden.  Men det är jag ju iofs van vid sen skoltiden att man inte kan lita på folk. Blir så ledsen. Blir alltid såhär vad jag än bjuder in folk till.....

By the way det efterlängtade kuvertet från Uppsala har inte kommit än. Hoppas verkligen det kommer till veckan. Pratade även med mamma i torsdags. Nu är det bestämt att hon ska opereras så nu väntar hon bara på en tid till Uppsala. Dom skulle prioritera hennes operation så det blir nån gång till veckan eller veckan där på.

Slut på skrivandet för den här gången

Att dom som plogar bostadsområden med hyreshus plogar så man åtminstonde kommer in? Har ni ingen som helst sinne för medmänsklighet?  Idag när vi kom hem fick vi skotta oss fram till porten. Tur att jag inte kom hem ensam, då hade jag inte tagit mig in på egen hand. Då hade jag fått ringa pappsen och be honom komma och skotta fram till porten.Nej skärp er ni som plogar, även om det kanske inte är ert jobb att ta undan snön enda fram till dörren så kan ni väl iaf visa lite medmänsklighet genom att göra en sträng fram till dörren så det går att komma fram. Tänk er att ni imorgon vaknar upp och inte kan gå. Hur bär ni er då åt när ni ska ta er ut på gården när det är ett snötäcke på 1 decimeter direkt utanför dörren? Undrar hur länge ni skulle stå ut med att rulla runt i en rullstol på oplogade cykelvägar om ni någon gång skulle prova på det. Tror inte att ni skulle stå ut speciellt länge. Tänk då på oss som är beroende av rullstol så fort vi går ut genom dörren. Är det meningen att man ska behöva ha någon med sig när man ska ut eller kommer hem när det snöat?

 Imorgon är det 2 veckor sen jag var till Uppsala. Hoppas verkligen brevet kommer imorgon. Sen är det ytterligare upp till 3 månaders väntetid innan jag blir kallad till kirurgen.

Förresten mamma ska träffa läkarna imorgon igen. Hoppas dom inte kommer med några trista nyheter.

Jaha så var det då söndagkväll igen. '

Vill inte, vill inte, vill inte..... Ja jag vet, låter som en gnällig unge som inte vill som mamma vill. Men men bara bita i det sura äpplet och göra sina plikter... Allt vad det innebär när måndagen kommer. Får se om brevet ligger innanför dörren imorgon när vi kommer hem. Det är iaf något att se fram emot. Om det ska va riktigt rätt så ska det komma senast torsdag för då är det 2 veckor sen jag var i Uppsala och brevet skulle ju komma inom 2 veckor så... Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju.... Jag har ju väntat ett helt år på att komma såhär långt så då kan jag vänta ett tag till.

Hoppas oxå det går bra för mamma på röntgen nu i början av veckan. Sen på torsdag får vi se vad läkarna säger om röntgensvaret och när det blir färd till Uppsala för henne. Håller verkligen tummarna att dom inte hittar några fler förändringa i hennes kropp och att dom snart kan operera bort det som behövs. Sen får vi se om det behövs fortsattaq behandlingar eller om det räcker med operation.

Förstår inte varför jag inte upptäckt det här med blogg tidigare. Allt känns så mycket  bättre när man får skriva av sig. Känslorna man har är så mycket lättare att hantera när man skriver tycker jag.

Nej gott folk nu får det va bra för ikväll. Hörs och ses en annan gång

Hej hej

Nu är det några dagar sen jag skrev något här. Har inte känt något behov av att skriva.....

Har precis pratat med mamma. Hon är hemma från sjukhuset nu. Ska på magnetröntgen måndag eller tisdag sen blir det konferens med läkarna på torsdag. Så nu får vi vänta ytterligare en vecka innan vi vet när operationen blir av. Känns som en hel evighet. Men men.... Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju.

Själv väntar jag fortfarande på brev från Uppsala om att min remiss är skickad tillbaka till Västerås. Träffade ett helt gäng med underbara tjejer när jag var på besök på överviktsenheten i Uppsala förra torsdagen. Som alla liksom jag har problem med övervikt av olika grad. Sen när remissen kommit hit så blir det ytterligare upp till 3 månaders väntan innan jag blir kallad för ett första besök. Sen får vi se vad som händer.

Om en månad får jag träffa min älskade farmor igen. Då blir det stort kalas för henne hos min faster och farbror. Ska bli kul att träffa både henne, fastrar, farbröder och alla kusiner och så lilla Stella så klart, min kusins lilla dotter. Träffar farmor endast 2 ggr per år så jag ser fram emot att få träffa henne varje gång.....

Nej nu säger jag Tjing tjing för den här gången.

Kram alla mina underbara vänner

Hej hej alla glada.

Då var det äntligen måndagkväll och en dag närmare nästa helg. Idag har vi varit och hälsat på mamma på sjukhuset. Hon mådde riktigt bra idag trots att dom hade satt in ett dränage i gallblåsan som skulle leda gallan förbi gallstenen som täpper till gallgångarna, så det lät som om hon skulle få permis tisdag-onsdag och sen komma tillbaka på torsdag för att diskutera den kommande operationen som ska göras i Uppsala. Får väl se närmare helgen vad läkarna sagt på torsdag.

Nu vet jag inte vad jag mer ska skriva. känns bara skönt att få sätta ord på hela den jobbiga situationen just nu.

Jaha då va helgen slut. Hatar söndagkvällar. För då är det snart måndag morgon och jag måste upp till jobbet. Det enda som får mig att åka till jobbet är min allra bästa vän. För henne gör jag allt.

Nu har mamma åkt tillbaka till sjukhuset och vi får se vad läkarna säger imorgon om vad som kommer att hända. Blir hon inte förflyttad redan imorgon eller få genomgå nån jobbig undersökning på dagen åker vi dit och hälsar på. Jag hoppas hon snart får komma till Uppsala och bli opererad så hon kan få påbörja alla behandlingar så hon blir frisk snart. Känns konstigt att säga frisk, hon varken känner sig eller ser sjuk ut men det är klart Det hon drabbats av syns ju inte på utsidan.

Nej nu ska jag natta kudden. Vi hörs en annan dag mina vänner.

Kram

Lördagen flöt på som den brukar. Sov länge, tagit det lugnt hela dagen. När klockan var halv tre ringde pappa och frågade om vi ville komma på middag. Självklart sa vi ja. Ingen tvekan om det. Så blev det. Hoppade in i duschen fixade till oss och for iväg. Lite sena blev vi så jag trodde lillebror redan var där. Men vi var först på plats. Kändes skönt att få träffa mamma innan hon läggs in på sjukhuset imorgon igen. Men den här gången vet jag inte när hon får komma hem igen. Det kan hända att hon blir förflyttad till Uppsala redan på måndag, det är det ingen av oss som vet i nuläget. På sätt och vis hoppas jag att förflyttningen dit inte sker förens på tisdag för då hinner vi upp och hälsa på henne på måndag kväll.

Nu har jag inget mer att skriva den här gången. God natt alla därute så ses vi kanske imorgon igen.

Varför ska livet va så orättvist. Visst det går att bota sjukdomar, jag vet. Men vem vet hur långt det redan har gått? Ingen just nu!
 Jag vet att man inte ska måla F*n på väggen i förväg men just nu kan jag inte låta bli, det är ju ändå min mamma som fått beskedet.

Just nu vet jag inte vad jag känner. Känner jag något överhuvudtaget, mer än tomhet? Nej det gör jag inte. Men det sägs att den känslan är normal efter ett sådant här besked.

Just nu orkar jag inte skriva så mycket mer.....

Återkommer väl nån gång.....

Kram på er därute

Blir så irriterad när personer i min närhet lägger sig i mitt liv. Jag vet att dom bara vill mitt bästa och försöker få mig på andra tankar. Men nu har jag bestämt mig för det här å det kan ingen ändra på. Jag vet att jag har vänner som förstår och står bakom mitt beslut om det här. Nu låter jag väl som världens värsta gnällspik men det här är ett sätt för mig att avreagera mig. Förhoppningsvis kommer jag inte alltid skriva när jag är på det här humöret utan även när jag är glad.

Är såå tacksam för de få men nära vänner jag har som stöttar mig i det jag har framför mig.

Här tänkte jag försöka dela med mig lite av mitt liv. Kanske inte kommer skriva varje dag men....