Ídag när jag var på jobbet ringde pappsen och berättade att mamma hade ringt honom efter sitt läkarbesök idag. Hon hade beättat för pappa att cellgiftsbehandlingarna gjord nytta och att dom snart kommer att glesa ut behandlingarna. Så nu vågar jag hoppas på att det kommer blin helt bra. Men sen vet man ju egentligen inte för hur länge det kommer att vara bra. rätt som det är kan det ju smälla till och hon blir jättedålig. Men men det ska vi inte tänka på nu jag vet..... Tack alla som läser min blogg och som även kommenterar. Det betyder så himla mycket för mig.

Sen till en annan sak. Igår ringde jag dietisten i Uppsala och frågade hur lång tid det skulle ta innan jag blev kallad dit. Fick till svar att det blir tyvärr inte förens till´hösten. Men men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju. Sak samma, får jag bara komma till dietisten där hoppas jag att jag även kan få operationen där. Nu är iallafall en av tjejerna i min grupp opererad och allt har gått bra.

I morgon kommer äntligen mitt <3 hem. Han har vart på konferens eller nåt i Bengtsfors. Den här gången har det faktiskt gått riktigt bra att vara ensam hemma, något som jag annars hatar.