Då var det äntligen fredag igen då och jag är hemma från jobbet har ev fått urinvägsinfektion som gett sig upp i njuren men vi får se vad urinodlingen säger... Har jag tur så e det bara en sträckning eller inflammation i musklerna.. Skriver inte så ofta jag vet. Skriver väl mest när jag känner att jag har behov av det och det hoppas jag att ni som läser har överseende med. Men är inne å kollar här varje dag om det är någon som kommenterat något av mina inlägg.

Nåväl, mamma har en behandlingsfri vecka den här veckan. Hon var på röntgen i måndags så nu är det bara vänta på röntgensvaren och se vad dom säger. Hoppas verkligen inte att det spridit sig ännu mer. Håller tummarna för att dom kommer att säga att dom redan nu kan säga att det gått tillbaka iaf lite. Har hittat ett litet hopp efter att ha mailat med en vän som själv varit drabbad av cancer även om den inte satt på samma ställe som mammas gör. Tack för att du finns Johanna. Tack även till mina andra vänner som gör allt för att försöka stötta mig. Jag vet att jag varit väldigt motstridig till det där med att våga hoppas men efter mailandet med Johanna så har jag som sagt hittat lite hopp och jag hoppas ni förstår att jag inte menat något illa när jag sagt att jag inte vågat hoppats tidigare fast ni sagt att det kommer att gå bra. Men Som ni alla sagt till mig och som jag äntligen fått klart för mig hoppet är det sista som överger en och att jag måste försöka se det positivt både för min egen, mammas och resten av min familjs skull.

Själv har jag som jag tror jag skrivit tidigare varit till diestisten och även ringt kirurgen så jag bara väntar nu. Men jag har tänkt att har jag inte hört något i slutet av April typ så ska jag ringa Uppsala och höra om dom kan hjälpa mig att få en tid snabbare än som dom sa här i stan tidigast om ett år.

Ikväll ska jag och älsklingen ut å äta tror jag, å så kanske det blir bio. Vi får se, har inte bestämt mig än.

Kram till alla er som läser min blogg.