Men jag hade tur.... Det kom någon och fångade upp mig på vägen när jag föll. Livet gick vidare och jag hittade upp till ytan igen.

Det gick några år, tills det var dags att besöka botten återigen. Jag föll ännu en gång, den här gången fanns någon där och fångade upp mig innan jag nådde botten totalt. Kämpade mig tillbaka men hade väl inte nått ytan helt innan det var dags igen.....

Den här gången efter bara några få månader. Kämpar fortfarande med att ta mig upp till ytan.

Men nu finns ytterligare en person och fångar upp mig när jag faller. Är så himla glad att du hittade mig igen. Det var ju iaf över 20 år sedan vi sågs men det känns som igår. Du betyder så mycket för mig, du vet vad jag går genom och många gånger kan du läsa  mina tankar ibland behövs bara en "kram" eller ett <3 i ett meddelande eller sms för att allt ska kännas lättare. På  något obeskrivligt sätt vet du vad och hur jag tänker. Är så himla tacksam att din mamma "hjälpte" dig att hitta mig. Ja du sa det för ett tag sedan att det måste ha varit din mamma som hjälpte dig att hitta mig.