Vad och hur mycket har man egentligen att säga till om som anhörig när det gäller vård av sjuka? Jag menar när man som anhörig tycker att en person blir behandlad på fel sätt eller helt enkelt får den där känslan av att läkarna inte bryr sig och kanske t o m undanhåller sanningen. Först får man höra "så här ligger det till och så här ska vi göra". Sen helt plötsligt så ändrar dom sig och säger att "nä det funkade inte vi gör så här istället" Så påbörjas nästa behandling och den pågår ett tag tills dom säger att kroppen blivit imun mot den och nästa behandling påbörjas och nu är hela kroppen utslagen. Ingen sjukgymnastik eller annat erbjuds verkar det som. Undrar var den svenska sjukvården är på väg