Det gör så ont att skriva

Idag fick jag beskedet verkligen på svart och vitt. Man hade ju hoppats på att det var en dröm som man till slut skulle vakna upp ur. Men det visade sig att så icke var fallet. Idag stod din dödsannonns i tidningen och det är bara att se sanningen i vitögat oh acceptera att du för alltid är borta. Jag vet inte vad som hände. Jag vet bara att du gick genom tunneln mot ljuset alldeles för tidigt. Vi kanske aldrig var bästa vänner men vi fick i alla fall 9 år i grundskolan tillsammans. Tänker på din underbara lillasyster Mathilda, systerdotter Bella, mamma Rosella och resten av din familj, släktingar och vänner som vandrar i ett mörker med en massa frågor om varför och vad var det som hände. Frågorsom de kanske aldrig kommer att få svar på
R.I.P
Carola Eriksson 
1975-2011



Skriv nått här vet jag

Har du något att säga? Gör det här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Så här når du mig: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0