Vårväder och fika hos pappa
Idag verkar det vara riktigt vårväder ute. Vi ska hem till pappa å fika lite på eftermiddagen. Ska bli mysigt. Det var ett tag sen vi var där nu. Eller ja, en vecka sen var det. Men det känns som en evighet sen sist. . Nej nu blir det en dusch sen åka
Slut på denna vecka
Jaha så är det då söndag å klockan närmar sig 23,00. Idag har vi varit hos pappa å hjälpt till att skriva nästan 50 tackkort. Sedan vart det att åka förbi å köpa med sig kinamat hem. Efter maten blev det bums i säng eftersom klockan var typ 21,30 när maten var uppäten. *I morgon är det då måndag igen en sån där tråkig måndag när vi antagligen inte har något att göra på jobbet, iaf inte direkt på morgonen. Får väl hoppas å tro att vi heltidare inte ska behöva sitta 8 timmar på jobbet å göra absolut ingenting.
Skrämmande att det får gå till så här
Dagens samhälle skrämmer mig något enormt. Vi lever och året är 2011. Då kan man fråga sig hur samhället kan få förstöra ett barns uppväxt som dom tydligen gör. Igår läste jag en artikel som en vän till mig skrivit om sin lillebror. Ni som läser det här inlägget och artikeln får gärna kommentera den och sprida den vidare bland era vänner. Artikeln är skriven på SVT Debatts sida.
Saknaden är här igen
Ensam hemma på förmiddagen då älsklingen jobbar helg. Idag gör saknaden efter mamma sig påmind. Undrar om det kan vara för att hennes syster, min moster fyller år idag. Anledningen spelar iofs ingen roll saknaden finns där iaf. Men men, i eftermiddag bär det nog av hem till pappa en sväng. Beroende på när han komer hem från stugan. Om han kommer hem sent åker vi väl dit efter jobbet imorgon istället.
Nej nu tror jag att jag ska mysa ner mig i sängen ett tag igen. På återseende gott folk
Idag glöder fingrarna av att vilja skriva (dagens andra inlägg)
För första gången på länge kan jag säga att jag mår bra. Allt känns helt plötsligt så mycket lättare. Som att en sten lyfts från mitt hjärta och mina axlar. Vet inte om det kan ha att göra med samtalet jag hade igår med en mycket speciell person. Känns helt underbart att kunna känna att jag kan andas utan att känna att ångesten sitter i bröstet å trycker å bara vill ut. Längtar tills nästa gång jag träffar min lilla ögonsten som redan hunnit bli en månad. Med hänsyn till hennes föräldrar lägger jag inte ut någon bild på henne i bloggen. Jag har en bild på ett annat ställe och det räcker så länge.
Kanske kommer jag inte blogga varje dag i fortsättningen heller men förhoppningsvis blir det lite oftare än förut och dessutom lite gladare inlägg än tidigare.
Det har ju nu gått en tid efter allt jobbigt som varit och alla börjar vi få lite distans till allt som varit. Det som hänt kommer jag aldrig att glömma, det kommer alltid finnas med mig men allt kommer att blekna med tiden och kvar kommer bara alla positiva minnnen finnas.
En vän till mig som alltid finns där när man behöver henne ska så småningom hjälpa mig att föreviga ett minne av en mycket speciell person i mitt liv. Eller det är egentligen hennes make som ska göra det. Är så glad att som hon en gång sade "det var nog min mamma som hjälpte mig hitta dig igen efter alla dessa år." Nästan som om hennes mamma visste att jag behövde henne i mitt liv igen efter alla dessa år. Är otroligt tacksam och glad över att du sökte rätt på och hittade mig igen. Lite trist är dock att avståndet geografiskt växt mellan oss sen vi sågs sist. Från 1 timmas bilresa till några timmars bilresa. Men men med våran vänskap finns inga sådana hinder. Blir bara lite längre mellan gångerna vi kommer att ses.
Ikväll blir det lördagsmys med Melodifestivalen och en massa gott framför TVn. Vill ju se hur det går för min favvo Linda Bengtzing från förra veckan. Dock blir det en tidig kväll då sambon jobbar imorgon.
Då var vi inne i Mars månad
Helt ofattbart vad tiden går fort. Kan inte fatta att det gått en månad sen mamma somnade in och min älskade brorsdotter föddes. Idag blåser det som sjutton ute men det är plusgrader så man kan ju hoppas att snön smälter bort snart. För övrigt blir denna helg lugn för min del då älsklingen jobbar morgon i helgen. Så trist när han jobbar. Man hinner ju inte med nånting eftersom han jobbar till 11 på förmiddagen och lägger sig å sover när han komer hem. Blir så less på cheferna på jobbet som inte fattar när han säger att han inte kan jobbar helg eftersom han ängnar helgerna åt dragracingen på somrarna är det ju tävlingar å på vintrarna är det många som frågar o han kan hjälpa till att skruva bil. Annars går helgerna åt till att hälsa på släkt å vänner. Men men det är väl bara gilla läget å acceptera att han måste jobba helg. För egen del har veckan bestått av både jobb och sitta av tiden på arbetet. Får väl se vad måndagen har att bjuda på när man kommer dit.
Hur tar man sig vidare?
Ja det är en av många frågor jag ställer mig. Hur tar man sig vidare i livet? Jag har allt man kan önska sig, en underbar sambo, och en underbar familj som alltid finns där, lägenhet och jobb. Det jag saknar i livet är min älskade mamma. 1 månad har nu gått sen hon somnade in efter 1 års sjukdom. En månad med många tankar, mycket gråt och sömnlösa nätter. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne.
Allt känns fortfarande så overkligt. Kan inte förstå hur andra som förlorat en förälder tar sig vidare. Det går liksom inte in i skallen. När jag lägger mig på kvällarna är oftast det sista jag tänker på mammas sista andetag. Hade hon ont? Visste hon vad som höll på att hända? Så många tankar som jag aldrig komer få svar på. Är glad och tacksam att hela familjen var samlad hos henne när hon tog sina sista andetag.
Många tankar och känslor
som snurrat den senaste tiden. Mamma somnade in den 31 januari och lilla Minna kom till världen den 1 februari. Som några av er som läser bloggen redan vet. Som ni säkert förstår har jag inte orkat blogga den senaste tiden.
I fredags begravdes mamma. Det var en otroligt jobbig men samtidigt underbart fin dag. Många som kom och ville ta ett sista farväl och minnas henne som den hon var.
Efter minnesstunden åkte vi hem till pappa och umgicks med mina fastrar och deras familjer. Sen åt vi god mat och pratade massor. Fastrarna hade även med sig presenter till lilla Minna. Det kändes bra att samtidigt fira hennes ankomst till familjen.
Nu har du flyttat hem
Jag föddes - av dig
Jag uppfostrades - av dig
Jag gick dig på nerverna
Ja säkert allt vad ett barn förväntas göra
under sin uppväxt
Så en dag kom beskedet- beskedet man inte tror ska drabba ens egen familj
Du var sjuk.
Jag trodde hela min värld skulle rasa samman.
Jag tänkte - det händer inte oss.
Det här får bara inte vara sant - men det var det.
Dagarna blev till veckor
veckor blev till månader
månader blev till 1 år.
1 år kantat av glädje och sorg.
Men till slut gav du dig av
Du blev fri - och flyttade hem
Hem till din mamma och pappa
som väntat på dig.
Någon sade....
Försök att vända drömmen till något positivt. Men hur fan gör man det och vad betyder drömmen egentligen?
Som en väninnas mamma ofta sade:
"Om inte OM fanns så skulle det rinna whiskey i Fyrisån"
Saknar er som fan!
Känns som om det bara blir en massa svammel just nu. Men det är så många tankar som far runt i huvvet på mig. En massa tankar och frågor som jag inte vet om jag kommer få svar på, eller vem som sitter på svaren (om det finns några svar förstås)
känsla av maktlöshet och förvirring.
Vad och hur mycket har man egentligen att säga till om som anhörig när det gäller vård av sjuka? Jag menar när man som anhörig tycker att en person blir behandlad på fel sätt eller helt enkelt får den där känslan av att läkarna inte bryr sig och kanske t o m undanhåller sanningen. Först får man höra "så här ligger det till och så här ska vi göra". Sen helt plötsligt så ändrar dom sig och säger att "nä det funkade inte vi gör så här istället" Så påbörjas nästa behandling och den pågår ett tag tills dom säger att kroppen blivit imun mot den och nästa behandling påbörjas och nu är hela kroppen utslagen. Ingen sjukgymnastik eller annat erbjuds verkar det som. Undrar var den svenska sjukvården är på väg
Åt Skogen med Helgplanerna
Nu är helgen slut och den har känts totalt värdelös. Hade planerat att hälsa på mamma på sjukhuset i helgen men kroppen protesterade och tyckte tydligen att det var mycket bättre att jag var hemma och var förkyld istället.
Många tycker säkert "men hallå en förkylning försvinner ju snart. Bara att ta nya tag"
Men eftersom jag inte kan träffa mamma när jag är sjuk så känns det extra jobbigt. Speciellt efter allt som hänt det senaste året.
Jag lämnar ingenting åt slumpen längre. Inbillar mig både det ena och det andra fast jag vet att det är det absolut värsta jag kan göra.
Änglar visst finns dom....
Undrar hur någon enstaka person kan förstöra ett helt liv? Hade vi inte träffats så hade ingen behövt plocka upp mig från botten.
Men jag hade tur.... Det kom någon och fångade upp mig på vägen när jag föll. Livet gick vidare och jag hittade upp till ytan igen.
Det gick några år, tills det var dags att besöka botten återigen. Jag föll ännu en gång, den här gången fanns någon där och fångade upp mig innan jag nådde botten totalt. Kämpade mig tillbaka men hade väl inte nått ytan helt innan det var dags igen.....
Den här gången efter bara några få månader. Kämpar fortfarande med att ta mig upp till ytan.
Men nu finns ytterligare en person och fångar upp mig när jag faller. Är så himla glad att du hittade mig igen. Det var ju iaf över 20 år sedan vi sågs men det känns som igår. Du betyder så mycket för mig, du vet vad jag går genom och många gånger kan du läsa mina tankar ibland behövs bara en "kram" eller ett <3 i ett meddelande eller sms för att allt ska kännas lättare. På något obeskrivligt sätt vet du vad och hur jag tänker. Är så himla tacksam att din mamma "hjälpte" dig att hitta mig. Ja du sa det för ett tag sedan att det måste ha varit din mamma som hjälpte dig att hitta mig.
Ja så är det - Änglar dom finns verkligen. Dom finns alltid där när man verkligen behöver dom.
Tråkväder
Tur att man inte behöver gå ut närt det är så blött å trist. Sitter uppkrupen i mormors fåtölj å myser, slötittar på "Utvandrarna" på TV4 film. I morgon är det måndag igen tur att jag vet att det finns att göra när jag kommer dit. Känns så mycket lättare att åka till jobbet då. Får väl se vad resten av dagen har att bjuda på sen.
några dagar sedan....
jag bloggade senast. Men har inte haft ork till det. I måndags började jag jobba efter julledigheten. Eller jobba är väl synd att säga, har inte haft några arbetsuppgifter förens på torsdageftermiddag. Så jag har typ suttit rakt upp å ner på min stol å gjort ingenting. Såå trist.
Idag har dock dagen varit roligare. Vi fick besök av sambons bror och med sig hade han lilla Teo. Teo är bara sååå söt. Hade honom i famnen så gott som hela tiden. Matade och rapade honom. Han är bara så go. När han hade somnat i mammas famn fick jag ta över å han fortsatte sova.
Nu blir det lugn kväll med film å mys som vanligt
Hej svejs
Lördag=slappardag
Idag klev jag inte ur sängen förens klockan var ett. Det är skönt att slappa på helgerna men det blir trist i längden. speciellt varannan helg när man vaknar ensam i sängen och vet att älsklingen är på jobbet. Han jobbar visserligen bara förmiddagar när han jobbar helg men ändå.
Vi får väl se vad resten av lördagkvällen har att bjuda på. Blir väl mys med nån film som vanligt antar jag
Lördag=slappardag
Idag klev jag inte ur sängen förens klockan var ett. Det är skönt att slappa på helgerna men det blir trist i längden. speciellt varannan helg när man vaknar ensam i sängen och vet att älsklingen är på jobbet. Blev en film innan jag nu har krupit ner under täcket. Får väl se vad morgondagen har att bjuda på.
god natt
Fredagkväll med mys i mormors soffa
Då börjar långledigheten lida mot sitt slut. Jobbet kallar visst på mig på måndagmorgon igen. Har varit ledig sen tisdagen före jul. Men ledigheten har varit välbehövlig. Har lyckats samla nya krafter. Bara hoppas det finns något att göra på måndag när man kommer dit.
Igår var vi hos mamma och pappa och fikade lite. Åt tårta gjorde alla utom jag, eftersom vi firade pappas födelsedag igår.
Mamma har genomgått ytterligare en behandling, skönt att dom kommit igång med det igen. Frågan är bara hur hon klarar den här vändan. Hon är fruktansvärt trött men det tillhör ju. Å så är det ett antal andra biverkningar..... Får väl se när nästa röntgen blir och vad den säger.
Helgen blir för övrigt lugn eftersom älsklingen jobbar lördag-söndag.
Minnen.....
I morgon ska vi hämta soffgruppen. Jag får överta mormors soffgrupp. Jag bara älskar den. Får väl se om jag ev. hittar något mer som jag vill ha som minne. Känns lite konstigt att åka hem till mormor i morgon eftersom jag vet att hon inte kommer att finnas där. Men samtidigt känns det skönt att få ett "avslut". Jag tror att mormor ville att jag skulle ha den.
fy fan
så jävla tragiskt när vissa människor manipulerar andra så till den milda grad att dom blir som förbytta. Känner inte alls igen det jag hör om dig längre. Visst vi har väl inte världens bästa relation till varandra vi heller men jag tycker ändå det är tragiskt att du blivit som du blivit. Hoppas verkligen att du tar dig i kragen och vaknar upp å inser vad det är du håller på med. Om inte för din egen skull så för dina barns skull.
